Musik betyder så väldigt mycket för mig och en riktigt bra låt måste ha en grym text.
Så, jag vill dela med mig av en låttext som jag tycker säger så mycket om hur, iafl jag ibland känner många gånger men har svårt att få fram i ord.

Varsegod att ta åt er alla som känner för det

♥

I think I could like you
I already do
Feelings can grow but
They can go away too
You're takin my hand
Lookin into my eyes
Don't be in a rush to
Get me tonight

Feel somethin happenin
Could this be a spark?
To satisfy me baby
Gotta satisfy my heart

Do you know how to touch a girl?
If you want me so much
First I have to know
Are you thoughtful and kind?
Do you care what's on my mind?
Or am I just for show?
You'll go far in this world
If you know how to touch a girl

I think I could like you
But I keep holding back
Cause I can't seem to tell
If you're fiction or fact
Show me you can laugh
Show me you can cry
Show me who you really are
Deep down inside

Do you feel somethin happenin?
Could this be for real?
I don't know right now but tonight we'll reveal

Bring me some flowers
Conversation for hours
To see if we really connect
And baby if we do
Ooh I'll be givin all my love to you

♥


Låttext: "How To Touch A Girl" - Jojo

Lite känsliga läsare varnas

Och jag som trodde min hälsa gick åt rätt håll.
Det är inte alls kul, jag ser ut som om nån parasit har invaderat min kropp
=o(

Vaknade i morse och det kändes som om jag inte sovit nånting. Varm och förkylningen kändes som uppblåst. Tittar inte i spegeln det första jag gör men gjorde det sen och det va ingen vacker syn.


Min vänstra underarm (ser tyvärr värre ut i verkligheten)


Så här ser jag ut på precis hela kroppen! Det är en allergichock av en ny medicin.
Svullen och röd prickig.
Eftersom vi inte har några (vad jag vet) allergier i familjen eller släkten så trodde jag såklart att jag skulle tåla medicinen, men jag hade ändå en annan magkänsla. Men jag har aldrig varit känslig när det kommer till nånting alls. Jag tål allt!...ja inte nu längre då.

Som räddaren i nöden så kunde LW ta mitt pass idag så jag fick stanna hemma och vila.
Usch vad jag hatar det jag ser, tur att man inte har nån pojkvän för då hade det nog tagit slut om han fick se mig så här.
Har inte visat mig bland folk alls idag, och så ska det förbli.
Förrutom alla ni som läser det här då, men ni vet ju varför.

Nu ska jag fika

Puss

♥

Tänkte ladda upp en bild men bloggsidan strular, så det får komma en senare


Foto: Åke L.


Det var väll attans då att man skulle dra på sig en av det där förkylningarna. Fast att jag har knaprat vitaminer, frukter, druckit vitaminbrus och mineralbrus och allt vad det heter.
Jag snorar, nyser minst 9 ggr varje gång det kliar (folk tittar och tror att jag hakat upp mig).
Haft feber, rinnande ögon etc etc etc....det är jobbiga nätter...upp och duscha två ggr per natt.
Ja...jag ska kanske inte berätta hur dåligt jag mått? För jag mår desto bättre nu! Och det är ju det som räknas.
Hade iafl varit en perfekt vecka att bli frisk på, eftersom det egentligen varit min "lediga vecka", men icke. Jag hade några pass jag skulle jobba så inget ledigt här inte.

Mådde inte särskilt bra i onsdags (aka alla ♥-dag), då klockan ringde alldeles för tidigt och jag skulle upp och iväg till jobbet.
Bita ihop, le och va trevlig mot alla gäster.
Tackar det manliga könet för att han en gång uppfann sminket! Vad skulle jag gjort utan det??
Dessutom hade jag dubbelpass...urk.
Efter första passet vid 14 så traskade jag hem och la mig för att hinna vila så mkt jag kunde innan jag skulle tillbaka igen.
Nu är det så här, att där jag jobbar så finns det inte mycket att vila ögonen på...ingenting helt enkelt. Det händer kanske 3ggr på hela året och det är i princip bara under sommarmånaderna, men det är dom ögonblicken man lever på resten av månaderna.
MEN när jag kom tillbaka på kvällen så uppenbarade sig något för mig...EN MAN!
En riktig alltså! Här! På jobbet!
ohh....
Man är liksom inte van, så när det kommer något sånt ögongodis som slänger långa blickar så blir man som en generad, fnittrande liten flicka
=oD
Checkar vänstra handen om det finns någon ring - nej √
Kollar många extra ggr på hela skapelsen och det fanns ju inget att klaga på alls!
Det blev ju inte sämre av att när jag slutat så satte han sig vid mig, pratade och hade sååå fina ögon och en dialekt jag bara smälter av. Och som att det inte skulle vara nog så var han så trevlig, jordnära och hade ett leende och kropp som bara en riktig kroppsarbetande man har.
Han bara lyste "pojkväns material"
Tror ni att jag jobbade över frivilligt?? Oh ja!!
Tyvärr så tror jag inte att han kommer tillbaka fler ggr, men om så har jag markerat hans "profil" så att alla på jobbet kan tala om det för mig.
Haha...tänk vad en sån sak kan göra med en.
Min alla ♥-dag tyckte jag blev heeelt underbar =)

---

Måste lära mig hur man skriver kortare inlägg...hur kan det bli så långt? Och jag som skulle kunna berätta om massa andra saker....jaja.

Är hos min mamma o pappa i natt.
Det är märkligt för jag fick för mig att klockan var jättemkt när jag skulle ut med vovven för alla här är så duktiga och kryper till kojs i rätt tid. Men så kom jag tillbaka och klockan var bara 24.
Tyvärr går tiden så fort så nu är den snart 03 och jag kanske borde studsa i säng?

Det ska jag göra nu...febern gör så att jag drömmer, och inga dåliga drömmar. Nej nej, här är det drömmar jag aldrig nånsin vill vakna ifrån.
Får se hur denna natten ska ta hand om mig....


♥

Lekte lite i psp nu precis innan jag ska hoppa i säng.
Vad tyckts?
Riktigt nöjd själv måste jag säga.
Men övning ger färdighet, så bättre ska jag bli...så roligt!



Nu gnäller Spikey så det är bara att packa på sig ytterkläderna och ge sig ut, sen krypa ner i min gamla enormt mjuka säng här hos mamma och pappa.

Puss & gonatt

Mer om helgen och annat intressant kommer...

♥

Åhh, jag vill tillbaka....eller vill jag?

Stockholm har iafl dom godaste pizzorna jag ätit och så var det ngt mer..men det har jag glömt.

Jag funderar för mycket, det gör jag alltid, men mera nu än vanligt.
Jag har nog förlite roligt att gör här...blää
L har ju flyttat så här är jag alldeles ensam...what to do?
Åker jag kanske av fel anledning, så som jag gjort andra ggr?
Men vart ska jag då ta vägen?


Var på återbesök på sjukhuset i måndags, kanske därför jag funderat så mycket...det fick mig iafl att fundera endel...suck.
Jag sköter inte mig själv så som jag borde men jag vill inte tänka på det, jag vill bara vara som vanligt, inte veta.
Jag tar det inte tillräkligt allvarligt...men vem vill gå runt och va deppig?
Ändå låter det som jag är det nu..hehe...hmm

Det sägs så ofta att man ska ta vara på livet, jag tror att att man mest viftar bort det som något klyshigt.
Men egentligen, tänk efter innan du somnar på kvällen har du något outrett med någon - reda ut det.
Något du inte tror någon vet om - ring och berätta det
Vet dom som du vill ska veta, hur mycket du bryr dig?
Jobb, träning, internet, tv, data sånt kan vänta eller skit i det. Ta och ring nån istället och gör ngt kul.
Bjud nån på en natt på hotell bara för att få komma hemifrån och få gosa i sängen och få käka megafrukost och njuta lite extra...gå upp precis när frukosten öppnar och ät, gå sen och lägg er och mys i sängen, gå sen upp igen och ät en runda till
haha...det är skoj.

Jag tänkte på det på bussen i söndags. Om jag inte hade kommit ända fram med bussen då, vet jag om vilka som bryr sig om mig och hur mycket? ...och varför?
Jag tror inte det.



♥

Jag blir så förbannat trött på alla killar, och med "alla" menar jag alla killar som får för sig att dom har något intresse för mig.
Yeah right! Give me a break...

Ett tips från mig före:
Ge dig inte in i ngt med mig om du inte kan vårda och ta hand om det, jag är så trött på alla dumma försök.
Helt seriöst!
Antingen så är du rak, ärlig och säger vad du tycker, vill och känner och då visar du det.
Eller så låter du bli, låt alla falska påstående få stanna hos dig!
Simple as that.


Jag är ingen leksak som man kan slänga hur som helst och plocka upp när helst det känns ok, inte heller leka med när man känner för det.
Jag kanske kommer tillbaka en gång, två ggr..Men tillslut så tröttnar även jag och ger upp och all respekt hos mig är borta.

Stop messing with my head and f***ing with my heart!


Livet är verkligen för kort för att ha människor i det som får en att inte känna sig helt ok.
Som inte alltid ställer upp, som inte klappar en på ryggen, ger en kram och stöttar i vått och tort och är säker på att man klarar av det man strävar efter.

Man behöver nån man kan känna sig 100% trygg tillsammans med.
Det behöver jag, alla andra kan gå en annan väg.


I mitt fall vill jag ha en kille (om jag ens vill ha en är ytterst tveksamt), som alltid finns där, som vill ha mig med på allt, som vill umgås med mig och hitta på saker.
Som jag vill ha med på allt.
Så till den grad att det känns bra när han/jag inte vill ha med mig/honom.
Inte som nu då jag letar efter fel på mig som kan förklara varför han inte vill ha mig med, när det egentligen borde kännas ok...eller egentligen ingenting.

Som saknar mig.

Avskyr verkligen att behöva känna eller fråga "Får jag följa med?", ännu mera människor som svara att det inte går pga ngt jävla fjanteri, sånt som endel sysslade med på lågstadiet.
I min värld så är det såhär att dom jag umgås med är alltid välkomna - no questions asked.
Ju fler desto roligare.


Ändå så får jag lida för att jag inte spelar dom där idiotiska spelen. Jag gillar raka rör, respekterar ärlighet waaay more then att försöka förfina sanningen.



Nu påstår jag verkligen inte att jag är i närheten av perfekt och det är alla killar det är fel på.
Nej, nej, jag tror mer att det är jag som är annorlunda och kräver endel, som jag skrev i början ta hand om och vårda mig då tar jag hand om dig.
Det räcker helt enkelt inte med dom här vanliga typerna som jag i början kallade "alla".

Det krävs bara en riktigt speciell människa för mig.


♥