Åhh, jag vill tillbaka....eller vill jag?

Stockholm har iafl dom godaste pizzorna jag ätit och så var det ngt mer..men det har jag glömt.

Jag funderar för mycket, det gör jag alltid, men mera nu än vanligt.
Jag har nog förlite roligt att gör här...blää
L har ju flyttat så här är jag alldeles ensam...what to do?
Åker jag kanske av fel anledning, så som jag gjort andra ggr?
Men vart ska jag då ta vägen?


Var på återbesök på sjukhuset i måndags, kanske därför jag funderat så mycket...det fick mig iafl att fundera endel...suck.
Jag sköter inte mig själv så som jag borde men jag vill inte tänka på det, jag vill bara vara som vanligt, inte veta.
Jag tar det inte tillräkligt allvarligt...men vem vill gå runt och va deppig?
Ändå låter det som jag är det nu..hehe...hmm

Det sägs så ofta att man ska ta vara på livet, jag tror att att man mest viftar bort det som något klyshigt.
Men egentligen, tänk efter innan du somnar på kvällen har du något outrett med någon - reda ut det.
Något du inte tror någon vet om - ring och berätta det
Vet dom som du vill ska veta, hur mycket du bryr dig?
Jobb, träning, internet, tv, data sånt kan vänta eller skit i det. Ta och ring nån istället och gör ngt kul.
Bjud nån på en natt på hotell bara för att få komma hemifrån och få gosa i sängen och få käka megafrukost och njuta lite extra...gå upp precis när frukosten öppnar och ät, gå sen och lägg er och mys i sängen, gå sen upp igen och ät en runda till
haha...det är skoj.

Jag tänkte på det på bussen i söndags. Om jag inte hade kommit ända fram med bussen då, vet jag om vilka som bryr sig om mig och hur mycket? ...och varför?
Jag tror inte det.



♥